
Ja, det här är ju inte bra eller intressant på något sätt men tillräckligt kul för att uppmärksammas. Tre tjommar från Bollnäs (även verksamma i poporkestrar såsom V-dogg, Leffe P, Wireless Cables och Illegal Trading Federation) startade en gång i tiden ett punkband vid namn Qken.
MAJSPÄJSLÄNK
De brann intensivt i ett par veckor och lade sedan ned verksamheten. Bra så. Men herregud vad jag garvar varje gång jag hamnar på deras profil.
RUNKVANTEN, RUNKVANTEN
JAG BEHÖVER NÅN SOM SKÖTER JOBBET ÅT MIG
Och så skriker någon "gitarrsolo!", men hopp i galoscherna det blir ett trumsolo istället!
Sedan tar de upp ett av våra största samhällsproblem:
PÅ LÖRDAGAR SÅ STÄNGER SYSTEMET KLOCKAN TVÅ
JÄVLA SKIT
VARFÖR ÄR DET SÅ?
PÅ MÅNDAG ÖPPNAR DE IGEN
JAG VET INTE VILKEN TID
MEN JAG KOMMER VARA DÄR!
Notera också bilderna de valt till låtarna. Peter Swartling x 2. Helt jävla genialiskt. "Låter som: Red Hot Chili Peppers" är ju också väldigt väldigt roligt.
Musikaliskt värde? Nada.
Men punk är det fan i mig.
"PUNX NOT DEAD" av Max Ronnersjö (tror jag)
torsdag 15 januari 2009
QKEN
Upplagd av guy-manuel kl. 01:05 0 kommentarer
måndag 12 januari 2009
Nåt lätt, typ
Pelle Hellström (Nordpolen) i Nyhetsmorgon.
--
Själv heter jag Sebastian, utgör 50 procent av Private Stash (andra killen heter Victor och bor i Malmö eller nåt, vet inte så noga, vi har aldrig träffats) och jag är väl ungefär lika mycket hiphop som Simon Gärdenfors. Nej, nu underskattar jag mig själv igen. Jag kunde alla Eminems texter när jag gick i sexan, föll handlöst för Outkast när de släppte Stankonia, tycker att Lil Wayne håller skrämmande hög kvalitet även under de perioder när han pruttar ur sig tusen låtar i veckan, och håller Wales The Kramer som en av de absolut bästa låtarna 2008.
Men helst sitter jag ju i indiefåtöljen och sippar hallonsoda med Popsicle i hörlurarna. Det gör Simon Gärdenfors också - oftare och mer hängivet än jag - men han skulle aldrig erkänna det själv.
Men MMD är helt rätt forum för Private Stash.
Här kommer vi växa och frodas som en annan klängranka.
Skulle också gärna tatta in loggan på fotknölen, men jag är så skör och indie att ett sådant tilltag genast hade orsakat blodförgiftning grande med utgång döden, och sen skulle nån fucker sätta Morrissey-citat på min gravsten. "There is a light that never goes out" eller nåt. Shit, jag skulle snurra som en jävla fyrcylindrare där nere.
Upplagd av guy-manuel kl. 00:55 1 kommentarer
tisdag 6 januari 2009
Lidingöbladet
Jag förstår faktiskt inte. Är det här på riktigt eller på skoj?
http://www.lidingobladet.se/
Upplagd av Denniz Prime kl. 16:12 1 kommentarer
Etiketter: humor